Hanna

Imorgon blir det party, för tess slutar sin sista exam kl 11.30. Då ska det firas! 

Helgen var väl inte den bästa direkt. Den började bra i fredags när jag, tess, mags och katie gick till Alexanders för en drink eller två..eller tre =) Där satt vi och snackade med en familj som hade varit på galoppbanan hela dagen. Det är inte klokt vilken stor grej det är med galopp här i chester. Gamla tanter tar på sig sina finaste och tantiga utstyrslar, ju starkare färger och ju större hattar desto bättre. Gubbarna går dit i frack och kavaj. Aja, efter alexanders gick vi till RB's aka Rosies. Det dröjde inte länge efter att man blev bjuden på en drink av nån marinsoldat som var på besök i chester över helgen. Men efter den drinken så bestod hela kvällen bara av stora minnesluckor..minnesluckor som var åtminstone en halvtimme långa..jag kommer bara ihåg flashes av kvällen. Som en dator som laggar och man bara ser stillbilder som hoppar i tiden. Och detta efter bara 4 single drinks..dvs drinkar med bara 2.5 cl alkohol i. Jag måste ha blivit drogad...det finns inget annat. Jag kan inte ha blivit så full på 4 drinkar...särskilt inte eftersom jag var helt ok när jag hade haft dom tre första. Aja..jag får väl aldrig veta helt säkert. Numera ska jag iaf ha stenkoll på mina drinkar konstant...för det var fan inte roligt. Tänker inte säga här vad som hände...men tess..jag hoppas du fattar hur ledsen jag är. Och att du är den bästa vännen man nånsin kan ha. Du är bäst! 

Stackars Bine har blivit av med sitt nya hus nu med..hennes hyresvärd tvingades sälja huset, så nu letar hon för fullt efter en ny bostad som hon ska dela med sina kompisar, och Ben, killen som också skulle ha bott i det huset. Hoppas hon hittar nåt bra. Det var iaf ok för oss att ha våra grejer hos henne ändå. Ibland lyckas man verkligen med att hitta dom goaste vännerna. Ni vet vilka ni är, så puss på er! 

I söndags kunde jag inte hålla mig längre...då rök alla affischerna ner från väggarna...så nu är mitt rum lika tomt och kalt som när jag först kom hit i september. Men det känns skönt..nu känns det som att det inte är mitt rum..att jag snart ska lämna powys för alltid. Jag säger inte att det är så hemskt att bo i korridor, men det ska bli skönt att slippa om man säger så. Så himla trist och osocialt här...särskilt när vi inte har nåt ordentligt vardagsrum att umgås i...bara ett tråkigt kök med hårda och obekväma stolar. Inte så skönt att sitta där länge och prata. Alla lektionsanteckningar har jag samlat ihop och lagt undan. Samlingspärmen är proppfull och klar..alla biblioteksböcker är tillbakalämnade...man kan säga att jag lämnat det här året bakom mig nu. Känns bra!