Hanna

Resan hit gick för en gångs skull väldigt bra utan en massa komplikationer. Jag gick upp i lugn och ro vid klockan 9 imorse efter att ha myst med viktor i typ en halvtimme. Hugo höll sig på övervåningen idag eftersom jag, utan att tänka, hade placerat min resväska på hans fotölj. Jag tog mig en skön dusch för att sen städa undan lite i källaren. Någon frukost blev det inte av, utan det fick bli att köra förbi affären för att köpa mig ett par äpplen istället som jag köpte på vägen mot erika som skulle skjutsa upp mig till galgen. Bussen var näst intill full, vilket förvånade mig en gnutta då det var en måndagmorgon. Väl i Linköping så satt annika och väntade på mig när bussen kom, så vi traskade direkt in till stan för att käka lite tacos på taco bar.

Efter tacosen gick vi runt lite på stan för att fönstershoppa lite innan det var dags för fika. Och vem möter vi inte på gränden? Jo, Cilia med hennes lilla knyte Ronja. Jozephine var inte med den här gången då hon var hos sin fader.

Då vi sagt hej då till Cilia och Ronja så gick vi bort mot fiket, men först så köpte annika ett par teburkar samt lite te. Dom hade tom hennes favoritte (ett av dom få hon faktiskt tycker om) Mambo Jambo. Hon blev mycket lycklig över denna affärsupptäckt.

Det var så varmt och gott i solen att vi unnade oss med att sitta utomhus och äta våra enorma biskvier och dricka vårt kaffe. Sen var det tid att bege oss mot busstationen igen så annika kunde ta 12an hem och själv satte jag mig på bussen mot skavsta.

Väl på flygplatsen kom jag på att jag inte tycker om vågen vi har hemma..jag vägde min väska hemma, och då visade den 9 kg inklusive handväska och dator, men på flygplatsen visade den 9 kg utan dator...bedrövad över detta, och att dom faktisk kollade vikten den här gången (vilket händer väldigt sällan, och dom gångerna dom faktiskt kollat vikten så har dom inte räknat med datorn)..så tyvärr fick mitt kaffe ryka..så veckans mission blir att hitta nåt bra kaffe.

Men jag hade iaf turen att hamna långt fram i kön så att jag fick min favoritplats, sätet allra längst bak i planet vid fönstret. Och killen som satte sig jämte mig visade sig vara en stammis på denna rutten också, och han sa att han tänkte i samma banor som mig att man kommer ut ur planet fortast om man sitter på denna plats. Trevlig resenär också då han mest satt och sov haha måste älska vana resenärer!

Dave kom och hämtade mig på flygplatsen. Han hade varit och klättrat och klagade över sina blåsor på händerna hehe.

Nu har jag packat upp min väska, bäddat mina lakan och ska snart göra mig iordning för bädden. Imorgon blir det plugg, plugg, och återigen plugg.